10Mila avgjordes i år på Grosvads Arena i Finspång. Efter en ruggig och blåsig lördag med ungdomskavle och damkavle mojnade det och sprack upp med en klarblå gryning under söndagen. Härlig terräng och roliga banor bidrog till en trevlig helg i Östergötland. Nästa år är det vi som är ansvariga för 10Mila!

Nedan följer kommentarer kring sträckor. Beskriv ditt lopp också, maila till Samuel

Ungdomslag Lag 1

Sträcka 1 Mathias Myrefelt Norlinger

Sträcka 2 Måns Söder

Sträcka 3 Hanna Söderberg

Sträcka 4 Karin Friström

Ungdomslag Lag 2

Sträcka 1 Leia Truedson

Sträcka 2 Jonatan Göransson

Sträcka 3 Olle Eklund

Sträcka 4 Channa Lönne

Damer Lag 1

Sträcka 1 Emma Carlsson

Sträcka 2 Fanny Deckner

Jag hade också väldiga problem med att på upp den igenhäftade kartan, som Emma C lämnade över som 59:e lag, något att tänka på för nästa års arrangör… När kartan väl var utvecklad körde jag hårt direkt från början, det är ju inget att spara på. Det gick bra så länge det var platt men när backen började efter startpunkten var det helt plötsligt inte lika lätt längre och Hagaby-tjejen jag glatt sprungit om nere på gräset kom nu klivandes förbi. Väl uppe för backen planade det ut och var relativt platt och fint så det var bara att springa och försöka orientera rätt. Gafflingen var bra och banan rolig, på flertalet ställen låg jag själv på eget vägval och körde på, riktigt skönt faktiskt. Ända riktiga missen kom på tredje sista kontrollen där jag la ca 1-1,5 minut efter att ha kommit fel över höjden. Var lite osäker på några andra kontroller och tappade kanske några sekunder på något vägval, men inga direkta missar. Jag blev dock lite missnöjd när jag kom mot målet och såg att jag inte klarat att hålla placeringen utan tappat ner till 79:e. Men på det stora hela är jag nöjd med loppet och är man inte bättre tränad kan man inte förvänta sig så mycket mer heller. Nästa år lovar jag att träna bättre, då kör vi tjejer!

Sträcka 3 Ellinor Björk

Klipp ifrån Ellinor's blogg

...Jag fick ta över kavlen efter ett bra lopp av Fanny och stämplade ut som 80:e lag, ungefär 18 minuter efter täten....

...Det började så där bra. Nr jag fått kartan av Fanny så var den igenhäftad och jag trodde inte jag skulle få isär kartan och kunna se banan. Fick ur mig ett "Me, va faan" innan klammern släppte. Nu så, full fart framåt och jag tror jag sprang om ett lag redan på sträckan till startpunkten. Såg ett litet gäng med tjejer framför mig som redan påbörjat löpningen uppför berget....

...Om jag fattat resultatlistan rätt växlade jag in som 79:a. Det hade alltså gått vägen. Jag hade gjort mitt jobb. Underbar känsla. Den känslan blandades upp med illamående och blodsmak. Precis som det ska vara....

Läsa hela bloggen på http://sub40before40.blogspot.com/2010/05/mitt-10-mila.html

Sträcka 4 Sanna Batz

Sträcka 5 Malin Lönnqvist

10MILA, äntligen 10MILA!! Taggad till tänderna står jag i växlingsfållan... 10 härliga kilometer. Lyssnar NOGA på uppropen av lagnummer. Väntar. Sanna kommer och det är dags!! Startfålla, backe, kraftledning, grusväg och sen... Ingenting. Ett för mig mycket ovanligt tillstånd infinner sig: total koncentration! Plockar ettan, tvåan, trean... Och så fortsätter det. Gör som jag "ska": håller igen på farten och o r i e n t e r a r ! Minns ingenting trots att jag ligger själv. Dags för saft, varvning och kartbyte. Minnet är tillbaka. 4,7 km kvar. Det går uppåt, uppåt, uppåt. Är kvar i bubblan. Gör en liten sväng, men fortfarande ok... Sen kärr och spång. Väg och nedförsbacke. En tjej från Lynx. Och sen i mål - lagom nöjd och lagom trött! (Sammanfattningsvis: 10,1 km på 81 min - nästa gång kortar jag tiden med 10! Gör ni andra likadant?) 
 

Damer Lag 2

Sträcka 1 Anna Lindmark

Sträcka 2 Emma Zetterström

Sträcka 3 Catarina Rolén

Sträcka 4 Eva Molén

Sträcka 5 Linnéa Carlsson

Herrar

Sträcka 1 Bengt Langels

Jag hade varit inställd på att springa förstasträckan ganska länge. Träningen hade funkat bra i vinter då jag hade kört mycket inomhus, både spinning och styrka. Knät hade känts fint och fötterna hade jag inte tejpat en enda gång. På Tiomilarepet hade jag bestämt mig för att satsa allt och inte spara på krafterna, jag ville verkligen se hur hårt jag kunde pressa mig. Lade mig i täten, gjorde några småmissar och fick springa upp i tät igen. Trots det var jag 2:a, 14 sekunder efter vinnaren i mål. Det skickade upp självförtroendet!
 
Så när jag stod där på startlinjen visste jag vad jag skulle göra. Gå ut lugnt, ingen idé att hetsa till första. Ta den och sen ligga med i hög fart och försöka ha så bra koll som möjligt. Jag hade förberett mig bra och formen var på topp.
 
Precis så gjorde jag också. Tyvärr litade jag lite FÖR mycket på mig själv till första och andra kontrollen. Kom för långt till första, fick vända tillbaka och mötte ledet på väg ut. Ca 2 minuter tappade. Sprang rejält fort till andra med fin koll fram till ringen. Där stannade jag, läste, men läste fel. Tappade ytterligare 1 minut.
 
Sen gick det som på räls. Fortsatte lita på mig själv, trots många förvirrande gafflingar och vimsiga finnar (en försökte tom ta min karta vid en gafflad kontroll!). På väglöpningen de sista kilometrarna på hemvägen gav jag allt jag hade. Ingen idé att spara på några krafter, nu skulle jag ge Niclas så bra position som jag bara kunde! Men farten var inget problem, jag kunde till och med springa om lite folk.
 
Kom i mål på plats 147, strax under 7 minuter efter tät. Såg sen att jag hade varit 5 minuter efter tät, efter ca halva banan vid första tv-kontrollen. Tappade alltså bara 2 minuter på andra halvan, kändes fint!
 
Nu laddar jag inför Jukola! Du ska väl med?!

Sträcka 2 Niclas Behrenfeldt

Sträcka 3 Edvin Lindmark

Sträcka 4 Gunnar Langs

Sträcka 5 Joel Ahlqvist

Sträcka 6 Göran Eklund

Gunnar väckte mig som avtalat - solen började gå upp - kylan låg kvar - hejade hurtigt på Joel vid hans varvning - bra värmd gick jag ut med några andra löpare inom synhåll påhejad av målfunktionärerna Niklas och Bengt och uppesittarna Karin & Co - likt Ellinor hade jag vissa problem med att få upp kartan - försökte sen läsa in hela banan till startpunkten som jag sett eliten göra - upp för backen - väl uppe hade jag glömt allt om banan men vägvalet till 1:an att lämna kraftledningen direkt gick bra - jag och en medlöpare tog den säkert - sen utmed banans 20 kontroller var det olika grupper om 3-4 löpare mellan kontrollerna - mitt på banan efter den "lilla skidbacken" (rakt upp 25 höjdmeter) drog ett gäng iväg åt höger jag hängde ej på litade mer på kompassen och tog själv kontrollen yess! stärkt går jag rakt på till nästa - stenen - hamnar dock på det nya kalhygget och ser andra löpare (som läst PM:et mera noggrant?) flyga fram på stigen nedanför är dock ej långt efter väl framme.
Summa summarum: allt kan gå bättre men jag sitter nöjd - helnöjd

Sträcka 7 Jörgen Stegard

Det var ju jättebra att inte nån fick för sig att jag skulle få nåt längre än den allra kortaste sträckan i laget. Jag har nämligen aldrig känt mig så här seg någonsin i min o-karriär. Ett par kilometrar till i den farten och jag vi hade nog hamnat långt bortom 200-strecket.
 
Det enda dramatiska som egentligen hände på banan var att jag än en gång lärde mig att det inte räcker med att vara på rätt plats i skogen. Man måste veta att man är på rätt plats oxå. Jag landade på en stig strax utanför ringen vid femte kontrollen men fattade inte detta utan seglade iväg 300-400 meter i fel riktning istället. Efter ett par resultatlösa inläsningsrundor passerade jag för tredje gången en liten mosse med kontroll utan att fatta ett dyft. Då stämplade en medlöpare från OK Reftele vid mossen. Hade sett honom stå lika fundersam som jag  i näheten en stund tidigare och han verkade inte ha så bråttom så jag tog mod till mig och frågade var kontrollen låg. Han tog sig mycket vänligt tid och pekade på sin karta.
 
Stort tack till denna minimala småländska by (Reftele alltså) utanför metropolen Gnosjö som för övrigt har ett värdshus med alldeles förträfflig lunchbuffé. Jag vet för jag var nämligen där på filminspelning 2002. Filmen blev f.ö. jättedålig, men jobbet gjorde att jag träffade min underbara hustru så det väckter lite fina minnen där mitt i mossen mitt i tiomila.
 
På väg till sjuan nedanför slalombacken som Göran skrev om (str. 6) stod en vilsen bågskyttetavla mystiskt utplacerad. Den bizarra tanken på att att det skulle börja vina livsfarliga vassa pilar kring mig fick upp adrenalinhalten såpass i min för tillfället så sävliga kropp att jag i alla fall orkade ta mig upp för de 25 stigningsmetrarna. När jag kände att jag var utom räckhåll för de ondskefulla bågskyttarna återgick jag till ursprungstempot.
 
Men skogen var jättefin och solen sken. Strax innan bommen vid femman tänkte jag att jag verkligen gillar sådana här morgonsträckor med lågt stående sol, långa furuskuggor, frisk fuktig luft och lagom långt mellan löparna. Jag tar gärna en likadan nästa gång om jag får förtroendet. Lovar att se till att sova mycket mer och bättre än i lördags. Jag blev nämligen ideligen störd av militärpoliser som tände, släckte, pratade och prasslade. Jag tror att det var det som sänkte min fart så väldigt. Jag lovar bättring till nästa kavle. För att springa kavle är det roligaste som finns när det går bra. Det blev jag påminnd om senast i höstas på Smålansdkavlen.

Sträcka 8 Roland Persson

Mindre än fem minuter efter växling sa jag till bla Stegard att jag aldrig gjort ett sämre kavlelopp. Så här 36 timmar senare får jag väl erkänna att jag missade en hel del vid flera DM-kavlar under ungdomsåren, några riktigt underkända resultat. Men dessa race borträknade så är det helt ärligt sant. Det var det sämsta jag gjort i kavlesammanhang.
 
Efter att ha sett den ljusaste 10milastarten någonsin tillbringades natten i ett kallt tält, fullt påklädd i en sovsäck. Kanske inte bästa uppladdningen men inget som påverkade mig senare. Kändes ganska lugnt och possitivt innan start. Hade bestämt mig att köra ganska mycket solo, inte titta för mycket på andra löpare med tanke på den absurda gafflingen. Fokus låg på att förenkla kartbilden och hela tiden vara förberedd på hur terängen ska se ut.
 
Stegard dök upp efter att blivit förvarnad två gånger med 20 minuters mellanrum, fick tag på den bredaste (inte största) karta jag sett och gav mig upp mot kraftledningen. Försökte gå på säkerhet för att komma in i flytet, det fick till följd av att jag kom för långt fram, fick vända ut mot kraftledningen igen för att sen gå in igen och hitta skärmen direkt. Troligen passerade jag skärmen på bara tio meters håll tidigare. Just den företeelsen skulle sen visa sig högfrekvent resten av loppet.
 
Blev lite sur på mig själv, skärpte till mig och tog flera kontroller utan större bekymmer men flytet var tillfälligt.Finns varken plats, tid eller intresse för att redovisa allt, men i punktform kan jag bla berätta: Valde att gå runt på stig/väg för att bryta flytet. Missade en otydlig sig och fick springa genom skogen jag valt att undvika. Parallellfel 1, missade att passera ett kärr, hittade trots det en sänka att följa ner mot vägen och en brant i backen upp på andra sidan. Den blåa industribyggnaden var en ledtråd i förvirringen. Parallellfel 2. Vinklade för mycket inne i ett grönområde kom ut på stigen efter korsningen istället för innan, vilket fick mig att fortsätta ner till en bilväg när jag förväntade mig en mindre släpstig. och så dessa ständiga (minns 4 st, kan ha varit fler) passera-kontrollen-på-några-meter-och-inte-se-den missar. Dessutom hade jag svårt att hålla farten uppe. Inte så att jag var tom på energi. Trots över 110 min i skogen kndes det helt ok efteråt men farten finns inte i kroppen.
 
Vad är förklaringen? Enkelt. För lite fartträning i skog. För lite teknikträning i skog.
Åtgärd? Enkelt. Mer fartträning i skog (utan att snubbla). Mer teknikträning i skog.
Tidsplan? Enkelt. Påbörjas idag. Fortsätter de närmaste åren.
 
I bilen hem blev jag lovad att i Skarpnäck hängs man inte ut om man gör bort sig på kavlar. Men jag antar att det finns undantag, så...
 
Sorry, jag ska göra vad jag kan för att det inte ska upprepas!

Sträcka 9 Samuel Henriksson

Var på plats i Finspång redan vid lunchtid på lördagen och började med att se starten på ungdomskaveln. Stämningen steg ju längre dagen gick. Efter att tittat när damerna sprang så började det dra ihop sig för herrarnas start. Lite fyrverkerier och sedan var starten igång. Lika maffigt som vanligt. Såg Benke rusa iväg. Efter ett sista besök i sekretariatet var det dags att sova lite. Det vart en kall natt, vaknade till och från för att kliva upp runt fem. Jobbade några timmar i sekretariatet och kunde då följa vårt lag via datorerna. När Jörgen hade skickat ut Roland var det dags att göra sig klar. Mitt i uppvärmningen kunde jag följa uppgörelsen och se segrarna springa i mål. Får kartan av Roland, ett väldans vikande innan man fått till det. På väg mot startpunkten står SOLarna uppställda och hejar ivrigt på. Rusar vidare mot första kontrollen som ligger direkt efter backen. Får den direkt (nåja 5 sekunder snett kanske). Vidare mot tvåan, men tappar helt riktningen upptäcker jag när jag kommer ut i ett kärr. Ingen jättestor skada skedd, utan korrigerar och kommer rätt. Börjar redan känna att det komemr bli tungt idag, benen känns som bly till och från. Spikar några kontroller och får se någon rygg. Ska upp, runda höjden, följa sanken och sedan skråa ner mot vägen. Plötsligt springer ryggen fel =) Rundar höjden, följer sanken, hmm lite brant ner, ingen väg men en stor mosse.... Ryggen sprang visst inte fel =( Dagens andra riktningsfel. Tappar väl 1-2 minuter innan jag är på banan igen. Ett par kluriga kontroller spikas och så en lite bom innan den nerplockade kamerakontrollen. En långsträcka fram till ett riktigt fint småskuret parti. Riktigt härlig orienteringsterräng. Banan vänder hemåt igen. Plockar kontrollerna utan några större problem. Även nu står SOLare uppställda och hejar glatt.

Sträcka 10 Tommy Batz